Fösök från Pussen att komma från sin jobbiga morsa!..

I morgon flyger min son över oceanerna bort till fjärran länder...Kul...visst...Aj!

Han är 18 han åker med ett gott gäng kompisar..Han är rätt så redig i huvet o brukar komma ihåg saker och ting..ehe...eller Nej han brukar slarva bort Allt.. Nåväl han ska åka!

Och jag har på alla sätt jag kan försökt stilla min ångest..Jag har:

Intalat mig själv att det här är bra..Det Här Är bra...Det är Är bra..
.
Jag har försökt tänka att "klart han ska ha roligt grabben jag får fixa allt han behöver innan han åker, så han klarar sig två veckor i Thailand!"(kan man skicka med honom lite snabb makaroner så han inte svälter ihjäl..)

Jag har till och med försökt att stilla min ångest med att köpa en massa bra funktionella kläder till honom, så han inte kommer frysa...
Men inget hjälper det gör ont i mig att veta att han min lille pojke ska åka iväg så låååångt bort utan min intuitiva modersinstingt som ger honom så mycket hjälp att överleva..
Aj...