Man blir gravid, väntar o väntar...o väntar kräks,har halsbränna,är tjock,mår illa, väntar..
Sen kommer hon/han som är det finaste som finns..Orörd naken hjälplös o så fin o underbar o liten o mjuk o smart..O vacker o vi har aldrig sett ett vackrare barn...(om man inte har 3 syskon till, det som vi hade för 12 år sedan)..alltså inte så att någon var vackrare eller så, eller att Lillan var ful för det var hon inte)
Vi har haft tur våra 4 barn kan vara de sötaste bebisar som fötts..Vilken tur!!!
Så får vi följa med på den häftigaste resan ...Med allt vad det innebär...lego under fötterna..Leenden....vinterkräksjuka...första simtagen...skolväskan som är alldeles för stor...o allt vad det innebär...Underbart! (Första ponnyn, mums!)
Varje år firar vi att de är ett år äldre o vi är stolta o de är stolta..men idag när jag tänkte efter (kanske för att Pussen faktiskt flyttade ifrån mej i söndags) att min bebis blir 12..Nästa år är alla mina barn tonåringar! Slutet är nära...eller är det början på något annat....Hua vilken liten liten ledsen mamma som skrev det här inlägget...Jag får nog gå ut o sjunga karaokeABBA med Lillan så jag förstår vilken lycklig mamma jag är som har henne ett år till...men nu gjorde jag det igen...ledsen, kräksjuk, halsbränna, lego underfötterna, oro, väntan, Men första ponnyn, första leendet...första skorna på de småååå fötterna...Jag får helt enkelt hypnotisera snickaregubben o tvinga,hota,muta mej till en liten till. Så jag kan få läsa Alfons Åberg igen....Kom inte o säg nu att jag har en hundvalp som bebis substitut..Det funkar inte han vill inte höra på när jag läser högt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar