Äntligen söndagskväll!!

Så har ännu en helg fördrivits..och i morgon är det skola för alla barn...o snickaregubbar!

För första gången den här helgen har jag satt mej ensam i ett rum för en minuts eftertänk, jag gillar att ha familjen omkring mej men det är väääldigt skönt att vara själv en minut..

Jag har suttit 3minuter o Lillan har varit här o kollat till mej, Lillesnickaregubben har varit här suckat o gått igen...Lisen har bara stönat i soffan över att Lillan inte sitter stilla...Är det synd om min familj för jag inte vill sitta o titta på en massa meningslösa tv program med dem?

Måste man umgås hela hela hela tiden bara för att...?
Är det så att jag är sååå underbar att de bara inte kan klara sej utan mej...?
Eller är det så att de vill att jag ska komma o bestämma vilken kanal de ska se så de slipper slåss med varandra, det är enklare när jag slåss åt dem.. (Lillan o Lisen vill se sanningar med pontus Gårdinger...Nej det vill jag inte..)
Lillesnickaregubben vet jag inte vad han vill se men jag kan hoppa upp och sätta mej på att det antingen är svåra byggkonstruktioner eller rymden han ska se... O det kan ni ju bara gissa att jag abslout inte vill se.. o jag kan garantera att brudarna framför Gårdinger inte vill se heller...så kriget kommer sluta med att jag gå upp o lägger mej med en bok på magen o somnar...Gubben blir sur...O brudarna blir skittrötta i morgon bitti...
Men nu när jag tänker efter så är lillesnickaregubben rean sur o brudarna är redan trötta o inte så trevliga att ha o göra med så jag går nog upp till min nybäddade säng o kramar Mankell en stund...